pillowtalk
Dina misstag fullkomligen rinner ut ur dina porer. Du stinker av mänsklighet.
Mellan oss har vi 500 snedsteg och erövringar att förtränga.
Jag fångar guldstoftet som cirkulerar under badrumsfläkten bara för att se det färga av sig på mina händer.
Du kommer att avslöja mig nu, eller hur?
Kött ruttnar när det växer upp. Skäms, och ursäktar sig för att gå och ta ett glas vatten.
andgrassybitsinbetween
Jag hade såna där frustrerande drömmar, såna när man försöker ropa på någon men man får inte fram något ljud. Och, fan, det var viktiga saker jag ville ropa. Så jag blev så frustrerad att jag försökte krossa min egen panna mot trottoaren. Fast då sa Jessi (hon är jämt med i mina drömmar) att jag inte skulle se särskilt söt ut, så jag lät bli.
Kan inte den här desperata vintern ta slut snart? Jag behöver solsken på min ambitioner för att de ska kunna växa. 24/7. Det är jobbigt att tänka samma tanke dygnet runt. Tick tick tick tack så jävla mycket för den här fixidén du planterade strax under min navel. Den har växt sig upp ut ur min mun och min tunga sprider ledtrådar vart jag än går. Snart vet alla utom du.
zapzap
nu.
Jag vill höja, sänka
nivån av självgodhet/massförstörelse.
Fjärrkontrollera din känslor.
Men jag har aldrig varit manuell.
Formaliteter och känslobyråkrati.
Kontorslandskap av alkohol och blottad hud.
Kan du kasta din atombomb så att jag får en bra natts sömn nu?
Gripen
Och fann mig som gjord för ingen. Om mina illusioner inte var skapta för mig,
vem skulle då leva ut dem?
För alla ska veta att mina onyktra försök inte ens tog mig halvvägs. Jag trodde att du var min landningsbana (som att få ner en JAS på en fotbollsplan) och min slutstation (men jag hör inte hemma på dina gator).
För att göra en kort historia lång tänker jag på det varje dag. Din obetydlighet är en fällande paragraf, min vän,
jag är inte din anslagstavla att lämna avtryck på.
.
Speciellt när jag inte äter så mycket.
Jag antar att du tycker att det är jättekul och haha osv. Men jag bryr mig inte om vad nån säger.
Bryr mig inte om nån.
Jag drömde
om hinduiska statyer, tre
huvuden på rad.
En såg ut som Hitler. De
hade förutspått allt.
Sedan vaknade jag.
Livrädd.
Jagbryrmiginteomnån.
Och jag ville gråta men var för trött.
Önskar att jag hade
någonstans att gömma mig.
Från patriarkala krav, ensamma nätter,
nattlampor.
Du vet när det är mars och man inte riktigt vet om det är vår eller vinter?
När marken är gräsgeggig och himlen gråvit.
Man vet att det kan bli bra
snart
men det känns mest bara
som ingenting alls.
Så känns det varje gång jag
beger mig till stan en fredagkväll.
Jagbryrmiginteomnån.
Det är över två månader sedan jag kysste någon.
Det svider i bröstkorgen när jag andas.
uglyisthenewcute
Ibland gör man saker bara för att det ska kittla i magen.
För att det ska skaka lite i knäna.
För att bli sådär lagom nervig och adrenalinhög.
Jag lever för att höja mina egna förväntningar till skyarna,
skjuta ner dem med luftgevär,
och börja om igen nästa helg.
Dansande siluetter och berusade skuggor,
tar man med sig ända in i hallen.
Och när man ser sig själv där i spegeln kan man fråga sig
om det är värt det.
Visst fan är det värt det. Vad ska vi annars leva för om inte mjölkdrinkar, pojkar med fina armar och hamburgare dagen efter?
read,thenweep
stucklikeglue
Sakta men säkert
leraundernaglar
Jag är klar med att
dra mig själv i smutsen.
Jag vet exakt hur den luktar, smakar och känns vid det här laget.
Och hur oerhört tröttsamt det är att nedvärdera sig själv
till att tro att man ligger på någon annas nivå.
Jag tänker inte sänka mig till rester och gegga man hittar under soffan igen.
Eller de spillror av människor jag ödslat tid på.
Nästan är inte nog.
Lite är inte allt.
Och kanske,
är aldrig ett Ja.
Ibland bajsar jag i min egen mun för mycket.
Karlar är sämst anyhow.
