disco2000

Jävla pissblogg. Här skriver jag jättemycket sen bara kukar allt ur och försvinner.

Hat.

Hursomhelst. I fredags var jag på grillfest hos Madde, mina skor förväxlades med Julias och jag hade två storlekar för stora skor resten av kvällen.
Jag var på Pluto men drog typ halv ett.
Till en stilig jävel som säkert kommer att tolka det här fel.

Igår bakishängde jag med Hanna utan att vara bakis.
Idag tog jag och mor en vallfärd till Hälla.
Jag köpte skor och en sjal. Kanske bildar imorgon.

Imorgon ska jag till Stockholm förresten, och köpa studentgear.

Bajs och Kiss.

Kom och kolla på min projektredovisning!

Min grupp har arrangerat den här spelningen och det kommer att bli grymt bra.

Kom dit, njut av skön musik och ta en öl eller nåt.

Vi ses på Två lingon och blåbär imorgon!

Lördagen kom med en massa löften om en fenomenal kväll.
Och visst började den bra hemma hos Matilda som fyller 20, med massa god plockmat, vin och fina tjejer. Jag, Jess och Anna M åkte sen till Sigurdsgatan för att kolla på finalen i Rockkarusellen.
Det var bra spelningar, jag dansade och vinet satt alldeles sådär festival-perfekt i skallen och benen.

Men sedan ... ja, jag vet inte vad som hände. Helt plötsligt blev jag bara så trött och nykter och ville helst bara hem.
Så jag åkte just hem. Klockan var halv tolv.
Totalt nederlag.

Jag får väl skylla på att jag sparar mig till valborg eller nåt.

Nu ska jag snart ner och träffa Jess på stan. Vi ska käka glass i hamnen så jag har klätt mig lagomt marint och Håkan Hellström i Jess's randiga body, upprullade jeans och vit/blå/röd randig scarf.

På tal om Mr.Hellström,

behöver lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll.

Edie Sedgwick.

Jag tycker om när månen syns fastän det är ljust ute.
Det påminner mig om att jag inte är universums mittpunkt.


Den senaste tiden har jag tänkt mycket på det här med potential. Både min egen och andras. Hur tar man fram det bästa av sig själv och vad ska man göra för att få någon att inse att den klarar vad som helst?
Jag tror att många (inklusive jag själv) blundar för sina egna kvaliteteér för att man inte vill verka självcentrerad. Men vad är felet med det egentligen? Man måste tro på sig själv, annars kommer ingen annan att göra det.

Samma sak är det med folk som undervärderar sig själva i sina val av umgänge. Vare sig det är en tjej med ett ass till pojkvän som tycker att det är kul att smack sin bitch up, eller en kille som inte inser att ens flicka ska vara ens jämlike och inte ens chef.
 Så fort någon inte verkar känna till sin egen potential blir jag lite ledsen för det speglar så väl vart världen är påväg. Man törs inte önska sig det bästa eller tro på att man kan klara vad som helst. Man törs inte fantisera om det perfekta ögonblicket eller dagen då man kommer att erövra världen.

Men att känna sig själv så bra att man är på gränsen till överskattning låter som något oerhört befriande.

Ofta nämner man saker som gör en ledsen eller på dåligt humör. Idag bryter jag den trenden.
Gapande bankkonto och grått väder till trots, jag känner mig väldigt glad och positiv och därför tänker jag dela med mig av mitt humör och göra en glädjelista.

Saker jag blir glad av, helt enkelt ;

Att lyssna på Rilo Kiley. Okomplicerad, glad Omahapop.

Breakfast at Tiffany's. Har läst boken flera gånger och såg nyss filmen för andra gången. Det är så mycket som är inspirerande i den filmen, utöver Audrey Hepburns underbara outfits. Till exempel så borde man spendera fler dagar med att bara göra saker man aldrig gjort förr.

Tidningar gör mig glad.
Jag kan sitta i timmar och bara bläddra i en Nylon. Lycka i magasinform.

Dragonnette - I Get Around (remixen som är med på Kitsune maison compilation 4)

Att dricka kaffe ur min fina kopp som jag fick av Hanna och Sabina en dag under sceniska-veckan bara sådär.

Jag blir glad när jag är i skolan och absolut inte vill vara där, och Hanna är på samma humör. Då kan man åka till myrorna eller åka hem och laga god mat istället.

Tro det eller ej men jag blir glad av att städa.

Sitta på balkonggolvet och lyssna på The Smiths.

Jag blir glad av att träffa Jessi. Ibland går det alldeles för lång tid utan att vi ses.

Svettiga timmar på dansgolv då allt stämmer. Musik. Vänner. Kläder som får mig att känna mig apsnygg. Och vem vet, kanske en söt pojke inom räckhåll?

Daisy by Marc Jacobs.

Vin och popcorn en sommarkväll.

Dragspel.

Höga skor.

Min familj.

Vardagsflirtar. Folk borde charma varandra mitt i veckan oftare. Det gör under för humöret.


Framför allt blir jag glad av att tänka på saker som gör mig glad!
Såna här listor kommer jag att skriva oftare nu, det kan jag lova.

Är det bara jag som har känslan av att man inte åstadkommer så mycket om dagarna? Att helt plötsligt är klockan sju och jag minns knappt vad jag gjort fram till nu?

För att råda bot på detta besökte jag Rekryteringsmässan idag tillsammans med Hanna, Jess och Jamila. Jag sökte rätt mycket för att vara en kräsen latmask med alldeles för höga tankar om sig själv och vilket jobb hon är kvalificerad till.
Eller, egentligen har jag inget emot ett lagerarbete eller att sitta och svara i telefon en hel dag. Tvärtom är det nog vad jag behöver nu.
Men, som sagt, varken Nylon Magazine eller Marc Jacobs stod där med öppna armar och väntade på mig. Lite bittert.

Nu orkar jag inte sitta still längre.
Jag skiter i att det snöar (vad fan är grejen med det liksom? är det inte vår nu?) nu går jag ut med hunden.
Dessutom måste jag fan röra på mig.
Det här håller INTE!