shine a light on it

Molntäcket verkar ge med sig, något, och solen har börjat lysa upp mina rum igen. Ljust nu lyser den mest på  garderobsdörren förstås, men det är ändå ett framsteg.

När jag ser bilder som den här inser jag att jag, innerst inne, aldrig vill vara någon fucking slim bitch.


 
Hon är så sjukt snygg och jag är väldigt avundsjuk på väderomständigheterna.

zen

Jag önskar att jag hade en outtömlig källa av tålamod.
Jävla fittbyråkrati!

so when you're fed up

Jag såg Solens Mat på svt play nyss, och med i avsnittet var ett litet reportage om vad som tros vara världens äldsta olivträd. Över 2000 år gammalt. Lika gammalt som kristendomen. Man skulle lika gärna kunna säga att vår tideräkning började med att det trädet började gro.

Det har stått tåligt genom jordbävningar, konflikter och blixtnedslag. Kanske låter det konstigt, men det här trädet inspirerade mig så sjukt mycket! Det finns faktiskt saker i världen som existerar helt utan våran hjälp och som är helt och hållet fullkomliga i sin enkelhet.
Det kan vara ett olivträd eller intrycket du inte vet om att du gjorde på någon.

Helt plötsligt kändes den här oändliga vintern och livskrisen inte så förfärlig längre.


500

Det här det femhundrade inlägget i Disco2000's historia. En milstolpe.
Eller ett lågvattenmärke, det avgör du själv.
Jag är medveten om att det här inte är en stor blogg, långt ifrån. De flesta som läser är liksom mina närmaste vänner, men ibland får jag någon fin kommentar av en vilt främmande människa och det pirrar till i hela kroppen.
Ibland får man en massa skit släng i ansiktet också (häpp!) men det är en del av livet det med, och är faktiskt fint på sitt eget sätt.



ENOUGH!

Det blev en bra och tramsig kväll igår med käk på spicy, för mycket skratt åt ingenting och ett skitläskigt telefonsamtal. Blä! Jag hatar att prata i telefon egentligen men jag är glad att jag vågade ringa till slut.
pirrpirrpirrpirr nu ska jag snart promenera!

last night's party/this impossible grub

Det som skulle vara en sofistikerad kväll igår blev mer och mer djurisk ju längre timmarna gick.
Ticnet.se åkte fram redan på förkakan, så nu har vi biljetter till det också, och å var smockat. Som vanligt.
Love it! Hem kom jag inte förrän halv sex imorse, efter en eh..intressant efterfest hos Jess. Jag fattar inte hur det alltid kan bli en så störd blandning av folk, men jag är inte den som klagar.

Nu ska vi se om det går att få en pizza i sig i den här stan. Tönt J ligger förmodligen och snarkar.
Wake up, loser!

..och ibland är det festival!



Urf -09. Unforgettable, även om man skulle kunna tro motsatsen..Va? Nej? Jo!

ingenting men allting. samtidigt.

Det bästa jag vet är det jag gör precis nu. Forma stavelser till ord, till meningar, till stycken. Böja och vända tills jag hittat alldeles nya betydelser och definitioner. Det är en sådan kick att se sina egna ord publicerade, uppmärksammade och citerade att mina fingrar skakar lite bara jag tänker på det. Tidigare har jag haft turen att få tjäna pengar på den här kärleken, jag saknar det så fruktansvärt, men ibland sviker självförtroendet mig och jag törs inte lita på min egen förmåga. Om jag bara fick göra en enda sak i mitt liv så skulle det vara att beröra.
Jag vill att du ska känna mina ord, långt inne i bröstkorgen, och har jag riktig tur så förändrar de dig lite. Jag vill skriva om saker så fina att det får flickors ögon att tåras och pojkar att få dåligt samvete över ingenting. Jag vill få dig att skratta, även om jag inte hör precis när tystnaden i ditt rum bryts.
Allra mest vill jag öppna ögon. Inspirera. Ta någon lite närmare sanningen (vad den än kan vara).

Har du någon gång suttit så tyst och stilla att det enda du kan höra är luften som trycker mot dina trumhinnor? Den känslan vill jag döpa. Jag vill ägna sidor åt minuterna på morgonen när ljuset är sådär krispigt och perfekt, och så bra att du kan räkna hans ögonfransar. Du ser fästet på var och en av dem.
Jag vill raljera om barn som aldrig lär sig hjula och är allergiska mot det bästa de vet; kaniner. Hur de sitter i timmar i sina rum och ritar teckningar av drömdjur som fläckas med förskoletårar.

Jag vill skriva enkla, avskalade satser om världens svåraste sak. Kärlek. Jag vill göra en manual över de 10 000 saker vi gör fel, hur vi sårar, och hur vi kan undvika dem. Jag vill konstatera hur trottoaren löses upp och flyter iväg till ljudet av din sms-signal. Hur det helt plötsligt inte gör något att du får stå och skämmas i kassan på grund av "dålig kontakt med banken" för det är ändå bara ditt skal som är där. Du själv ligger kvar mellan lakanen och spinner ikapp med någon som låser sina fingrar runt dina som om du hade någonstans bättre att vara.

Jag vill berätta om hur det känns att inte längre vilja äta kött. Och om ilskan när du glömt bort att du inte längre ville det. Jag vill hitta på saker också! Storslagna lögner om fältherrar och filmstjärnor.

Det vill jag göra. Bara det.

pee ess

Idag köpte jag en jumpsuit för utgång, ett bälte och ett par strumpor på Gina för 93 kronor. Tillsammans.
Sen en tröja för 50 pix och ett par tygsneakers för 130 på HM.
Billigt är fan så gott.




Och gud, jag ä världens mes. Men jag förstår inte hur jag kunde bli såhär knäsvag.

schizo/baby


fffemale/slob

En tanke: när är det okej för tjejer att vara..svin? Eller, okej, inte svin men sluskar.
Jag kan se mig själv som en slusk. Det är en självbild jag är rätt tillfreds med.
Visst schockar jag ibland med finklänning, klackar och dylikt, men innerst inne är jag ganska Justin Bobby.

Vilka är då mina största darlings, mina celebcrushes och snubbarna jag vänder mig om efter på stan? SLUSKAR! För det mesta. Fast de vill inte ha tjejer med en hårtova i nacken som börjar bli läbbigt lik en dreadlock (sommarminnen, ah) och som är lite, hur ska jag säga det, oslipade.

Det stör mig faktiskt när snyggsluskar springer efter glamourbrudar, för det bevisar bara att alla män är så jävla lättledda. Kan ni inte överraska positivt någon gång?

wish i had a lover

En av mina favoritbloggar är helt klart Om jag var din hemmafru. Jag är mycket väl medveten om att det är en matblogg, och ärligt talat så är det inte så mycket maten som namnet och filosofin som, jag tror, ligger bakom.
'Om jag var din hemmafru' klingar så fruktansvärt rätt i mina öron. Jag brukar ju ofta posta inlägg som handlar om vad jag skulle göra just idag om jag hade en pojkvän och för det mesta verkar det som att jag skulle tvinga med honom på various missions som främst gynnar mig. Men faktum är att jag lika ofta funderar på saker som frukost på sängen, överraskningsmiddagar och spontana tillägg till onödiga-prylar-som-faktiskt-är-så-jävla-kul samlingen.
Jag funderar på bananpannkakor och sneakershopping. På favorittröjor som luktar som båda två, samtidigt. Basic stuff.



Kom igen då, berätta för mig hur patetisk jag är etc etc. Jag bryr mig inte.

Jag.Dör.

 

Källa. 

Hur kool var inte det här? Det finns så mycket fint man kan göra, och så lite hudyta/tid/pengar. Tänk om jag kommit på det här själv. Och först. Jag minns att jag tidigare ville göra två skjutvapen (Glocks tror jag) på samma ställe. Så att de sticker upp lite ur byxlinningen liksom. Fast inte nu, nu har jag tänkt ut det perfekta.

Men det blir ändå my dear tummy som får ta smällen. Och nummer två ska smälla rejält.


like porno for thought

Pete Rock - It's A Love Thing 


Ibland kan inget jämföra sig med sånt här. Buttersmooth och lagom sticky.
Jag gillar R n B.



Spontankrök ikväll. Klara, färdiga, GÅ!

på dörren

Igår tog vi Knack, knack till nya höjder.. Det är allt jag har att säga.


Om vi vet var du bor kan du aldrig mer känna dig riktigt trygg när du öppnar dörren/kommer hem.

B

 

How hot?

Hur ska jag kunna skriva om semester, när jag har turkosa ögon i hjärnbalken?

Jag gav två nyårslöften, och har redan brutit ett. Så ironiskt att båda skulle vara relaterade till dig,
nu när vi inte ens har en kommunikation att förlita oss på.
Just ikväll blev allt som en dimma och jag skyller på Dagens Nyheter, webb-tv och ditt ansikte. För dina drag är fan min kryptonit. Jag bara smälter till ghee (klarifierat smör i indisk matlagning) och känner just nu att jag vill kräkas. Jag vet inte om det beror på svullna halsmandlar eller salmiakdoften du lämnade i mitt nervcentra. På nyårsafton slog jag en okänd kille rakt över ögat för att han trängde sig till en taxi. Skulle du avsky mig för något sådant?

Nu kommer kväljningarna igen. Jag förstår inte hur folk kan prata om det här med ord som 'skimrande', 'magiskt' och 'omvälvande'. Själv känner jag som om Patrick Morrissey bodde i mitt mellangärde.

Hemmis från Vemmis

Eh, ja just det.

Nu vet jag knappt hur jag ska kunna summera Vemdalen, dels för att jag är död i förkylning (igen) och för att det har vart så JÄVLA KUUUUUUUUUUUUUUL!!!!!!11!!!1!ett!!!!


Jag återkommer när jag samlat tankarna lite. Tror jag.

RSS 2.0