Nu får det fan vara nog!
Jag brukade vara fab/highheeled/lipsticked/miniskirted/hairdone/bambieyed.
Vad gör jag nu liksom? Går ut och dansar i kängor? Visst, man kommer undan med det enstaka gånger men what the hell.
Förra året vid den här tiden sprang jag runt i skolan på 10cm klackar (ibland mer). Nu ids jag knappt dra på mig dem en lördagkväll. Jag tror att det är för att Hanna lämnade mig i converseland on my own, jag har ingen kumpan i kampen om centimetrarna längre.
Förresten Hanna, jag klädde ut mig till dig igår haha. Det var fett.
Time to get my act together.
Såhär blir man inte gift.
Say
Och så var det humöret höjt några notches.
Just det. Fredag var det ju.
Saba!
riphertoshreds
Båda från Rodarte. I sammarbete med Loboutin kan jag tänka mig.
Får mig att tänka på filmen Alien och scenen när själva utomjordsgrejen sprättar upp en person med sin vassa ryggrad.
Kan ha varit Alien 2 eller 75 för den delen.
Snön och helgen hade knappast samma färg
Gick och la mig på alvedon och vaknade på samma sätt. Febern försvann som min lön. Perfekt!
Tog en sjuhelvetes shoppingspree på systemet med J, hälsade på Morfar, återvände hem och åt (alldeles för lite visade det sig senare).
Med jättekassen i framtassen tog jag och Mackan bussen ner på stan. Marcus var arg på bussen, hungrig, glad, godissugen och taggad samtidigt vilket jag tyckte var oerhört roande.
Jag, Jess, Rosanna och a hell of a lot of dudes drog senare till Bill&Bob där jag tappade fokus och agerade tankspridd resten av kvällen.
Efter Jessis vanliga kebabfrossa gick vi tillbaka till henne. Jag har nu två nya vänner; en liten palm och ett kökselement. Fast... det är vännerna av kött och blod jag gillar mest för de håller mig i handen när jag blir ful och dryg.
Du är good news on a bad day och fan vad du är bra på att vända mitt humör.
Bättre än såhär orkar jag inte återge kvällen. Har inte lust med det heller, men jag kan säga att det var all out fabulous till klockan 02.45 cirka. Då började jag bajsa i min egen mun ganska rejält.
Men det är snart slut på det, eller hur? Jag menar, orsaken till mina fits evakueras inom kort.
Ersätts med någon som är bra mycket sötare och bättre på alla sätt och vis.
Lillasyster Fröberg är snart hemma!
face first
Jag vill så gärna vända på det, men jag kan inte. Jag kan inte.
Det kommer aldrig att bli som jag vill. Varför accepterar jag inte att jag är en fegis?
Nu slutar jag försöka.
Tror jag.
so that's what they mean
Jag satt där, på rummet, med pennan i handen. Full av intryck, uttryck och elektrisk ut i fingerspetsarna. Jag hade så mycket att bli av med. Så mycket att måla upp.
Så sket sig allt bara. Jag kände mig som en dum femtonåring som inte kunde skapa tempo i en text om hennes enfaldiga liv så stod på spel. Jag skrev en mening, och rev ut sidan. Skrev en ny, och strök den.
Jag brukar kunna ersätta tio kilo tankar med två-tre ord (det är så jag skriver, sparsmakat). Nu slösade jag ett halvt A5 och ändå blev det bajs.
Pah.
Det här håller inte AnnaZäll. Ska du bli författare kan du inte dussinskriva som Liza Marklund eller någon annan lame ass deckartönt.
Ett koncist SCHMACK beskriver bättre hur jag känner just nu än fucking adjektiv om någons jävla ögon.
Min mage är inte kittlad, den krampar.
Con-vulsing.
Public disorder? I'll give you public disorder!
Hell must have frozen over.
Min mobil har stått för höjdpunkterna men den kan ju bara jag se så SYND FÖR ALLA ANDRA.
Vem är det som bär byxorna nu?
Trodde väl det.
Soupandtarte
Ni kanske tror att jag inte gör annat än hänger med honom.
Det är fel.
Det är han som hänger med mig.
Dessutom ska han, som den iddi han är, flytta! Min näst bästa granne (then bästa being Jessis mormor för såvitt jag vet har M aldrig bjudit på kolaglass) och taxi-hem-från-krogen-delare.
Förstår du hur dyrt Skallberget kommer att bli för mig?
Du säger det bäst själv; Hoshner!
Reptilia
Helgen lite kort
Lördag: Däckbyte, Spice Girls, hamburgare. Öl hos Marcus och amerikansk rappare som känner Lauryn Hill på Slisk. Serious talk utanför huset.
Söndag: BK med chicksen. Stockholm Boogie och cola med raki hemma hos Marcus.
Jag såg ut som en Skinette. Fett. Snygg.
Ett namn i mobildisplayen kändes som en parad med vita hästar och dansande dvärgar.
Men det är ju bara bokstäver jag själv matat in. After all var det ju inte du och jag som hade information att utbyta.
Ändå bläddrar jag fram dig i samtalslistan bara för att jag kan.
thestrongestpersoniknow
När helgen nu kommer med krav om att jag ska vara världens gladaste/piggaste/snyggaste/och allmänt coolaste och vännerna lockar med gigs och alkohol så känner jag mig hyfsat dålig när jag säger "nej tack".
Det lockar inte.
Eller, jo, det gör det ju. Det lockar alltid. Var det upp till mig skulle vi festa varje dag och bara sparka folk i skrevet om de krävde något annat.
Men idag känner jag för något annat.
Jag vill bara åka buss och se vart jag hamnar. Vill hålla någon i handen vid hållplatsen (en cigg i andra handen). Vill skjuta upp middagen till halv ett på natten. Vill dricka mig småfull på heinekens och snubbla lite i badrummet. Vill fnissa hela vägen till soffan och landa i någons knä. Vill kolla på Idol och driva med alla deltagare. Vill stå på en bro och kasta tuggade godisar ner på bilarna.
Vill visa att jag kan flera låtar av NWA och The Streets utantill. Ha tumbrottningsturnering och Family Guy maraton.
Det är fan inga stora krav. Ändå ska det tydligen vara så jävla svårt.
Fatta att jag är trött på att dra på mig tighta klänningar och hoppas på det bästa varje helg.
Idag har jag på mig mörka stuprör, en slapp tröja och kängor alá Doc Martens, duger det? Kan jag hoppa på bussen och åka hem till dig runt sju?
Nej. Just det.
Det går ju inte.
Inked
Den andra februari blir jag med bläck.
Kanske den coolaste gaddningen ni någonsin sett?
Fyfan vilken jävla förfestattraktion jag kommer bli!
Fast med mitt tålamod är det väldigt jobbigt att vänta, kunde de inte gjort dem på en gång?
Japp, det är två...
Tataa
andlotsoffriedtomatoes
http://www.youtube.com/watch?v=HYl6tLpF6TM
Titta, och säg sedan till mig att han inte är sassy.
Det är en utmaning. Kom igen.
