disco2000

Igår spenderade jag 400kr på en bh, det har aldrig hänt mig förut.
Annars brukar jag införskaffa såna nödvändiga ont på typ Lindex. När de har rea.
Nu ska jag bara hitta en riktigt jävla tits n' ass klänning till på lördag, helst en svart (otippat).

Sen vore det väl själva fan om man inte fick ligga.

Jag fattar inte hur någon man kan vara som vacker som Pete Doherty är.

Jag kommer ihåg första gången jag såg en bild på honom. Det var i NME, precis när Libertines började bli hypade...jag dog. Fortfarande dör jag för honom. Så vifta med moralfingrarna så mycket ni vill, han är nog finast i världen.

För att sätta skivan rakt :

Ta aldrig sms från mig på allvar. Speciellt inte när de kommer mitt i natten en löningsfredag.
Nästa utgång stänger jag fan av mobilen. Jag vet inte hur min hjärna kan få för sig att det är jättekul att be folk köpa ut chips, komma på egna konflikter, eller skriva "ok" i tre sms på raken.
Inte heller begriper jag hur det som egentligen skulle vara "Kom hit istället. Alla här är fett tråkiga, jag har ingen att vara med." kunde bli "Du borde va med mig. Alla här vet det."

Jag säger det igen. Nästa gång stänger jag av mobilen.
Annars var det en bra fredag.

Jag jobbar kväll igen.
Det ska vara nån träff här, för läsare som har varit med i en tävling.
Vi bjuder på käk. Eller cateringfirman bjuder på käk.
Om ni bara visste hur mycket mat det finns här just nu...jag dör! Massa olika pajer som ser hur goda ut som helst,  skitstora korgar med nybakade bröd, sallader, ostar, gratänger. Jag tror t o m att de har quiché (Hanna stavas det så?).
Jag vet inte vad quiché är!! Och små plommonpajer i miniformat. Och allt.
¨
Låt mig bara äta and get over with it!


Det ser nyttigt ut också. Mycket grönsaker.
Det är bra, då får jag inte sjörbjugg.

Nu har min blogg blivit sådär mindre bra igen.
Den var bättre i somras.
Jag ska skärpa mig.

Förresten, är det någon som minns när jag skrev att jag tänkte starta ett nytt bloggprojekt?
Jag gjort det nu, fast jag vet inte om det är ett projekt så mycket som en alternativ ventil.
Lite sanning, mest lögn.
Länken finns här bredvid.


Skrivna ord är bra för människan. Det ger oss något att förhålla oss till.

Efter jobbet ska jag åka med Jess till Rocklunda och kolla på hästar.
Ridlektion, närmare bestämt.

Vi har ju ridit båda två i våra dagar (ganska länge faktiskt) och jag vill nog säga att vi är rätt bra på det. Mest jag, för jag var äldst när jag slutade he-he-he.
Stallet var det bästa jag visste när jag var förpubertal och ännu kortare än nu. Och där fanns allt som ska finnas i ett stall; massa hästar (såklart) i storlekar som varierade från den minsta shettis till bestar som mätte väl över 170 cm i mankhöjd, tjocka katter, busiga hundar, flugpapper i taket, sadelkammare som doftade läder, anslagstavla där man kunde sälja ridstövlarna man vuxit ur, kaxiga tonåringar som tjuvrökte på baksidan, ett café som sålde tefatgodisar och kolaremmar och den där elaka ridläraren som alla snackar skit om men som man aldrig vågade se i ögonen.

Jag tror t o m att det var ägaren till stallet som hade en dotter som kallades Loppan. Lilla söta skitungen.
Loppan. Det blir inte mer Min Häst än så.
Och det luktade som stall ska göra, och belysningen var sådär halvkass och dimmig.
Och när det var jul hängde de upp knäckeringar med hästarnas namn i glasyr ovanför boxarna. Så fick liven käka upp dem sen.

Idylliskt. Om jag får döttrar ska jag ta dem till ett stall så fort de lär sig gå.
Får jag söner skiter jag i det. Killar suger fan på att rida. De har ingen finess.

Okej, nu sticker Madde också. I början av december flyttar hon och blir borta ändå till våren.
En efter en.
De små svikarna..

Men nästa vecka ska jag planera min egen flytt så HAHA!
Jag ska dra jag med.

Fast vad ska jag göra när jag kommer fram? Alla andra jobbar och pluggar och sliter som hundar och är så hemskt duktiga (på riktigt).
Helst vill jag dra hälarna efter och bli en första klassens slacker. Så förmodligen blir det så.

En gång i livet ville jag bli veterinär, närmare bestämt från att jag var fem till att jag fyllde tolv. Sedan upptäckte jag mina bristande färdigheter i matematik. Så den drömmen skrotades. Sedan ville jag bli journalist. Eller, jag BLEV journalist. Fast det där med nyheter intresserade mig inte. Nu vill jag bli författare. Måste bara få ett killer uppslag till debuten.
Om inte det så vill jag bli stylist, skribent för NYLON, rockstjärna, gift med rockstjärna, gift med oljemiljardär från Texas, gift med Johnny Depp och bo i Paris, eller jobba som djurskötare på Kolmården. Eller med hästar, typ på stuteri eller som skötare i något tävlingsstall.
Det vill jag göra.

Jag är den sortens tjej som;

använder samma klänning ett tusen gånger tills jag konstaterar att den är död.

Som drunknar i färg.
Som aldrig kollade på varken O.C eller The Bachelor.
Som kan CBGB's historia.
Som gillar tanken på att röka mer än själva cigaretten.
Bränner mer pengar på tidningar varje månad än vad jag törs erkänna för mig själv och som alltid måste ha något läsbart till hands.
Som är rädd för spöken och spindlar.
Som kan äta en sked jordnötssmör rakt upp och ned.
Som har Paul Simonon på väggen.
Som ser samma filmer om och om igen.
Som inte får dåligt samvete om jag försover mig eller kommer försent.

Som skulle kunna leva på frukost.
Tänk att bara äta müsli och mackor hela dagen.
Wunderbar.

Din mugg finns att hämta i VLTs reception.
Hel och ren, fast ditt namn som var skrivet i tusch under har suddats ut.

Du går ju liksom inte att få tag på...Förutom när du skickar kedje-sms.

Det är inte skönt att gå i skor som blivit två storlekar för stora (det Västkustska regnet bär skulden). Inte heller går det att kombinera ett par Nike-sneakers i guld, loggan är dessutom ljuslila, med allt i garderoben.
Nej, jag behöver ett par låga, svarta Converse. Helt basic som Joey Ramone.
Utöver dem behöver jag också de där underbara slouchy stövlarna som aldrig går ner tillräckligt mycket i pris. När jag har råd med dem kommer de bergis att vara slut!
Sen Martens också. Och mina vagabondskor fast i stövelvarianten. Mina älskade Jams, ni har aldrig svikit mig.

Till råga på allt har Pressbyrån här i stan fått in den där tidningen. 130 spänn går den visst på.
Jag tänker inte säga vilken, för jag vill inte att den ska ta slut innan jag hunnit köpa den. Hihi.

Gillas:
Afterworkvin alt. vodkatinis.
Angora. Måste skaffa saker av angora.
Martens.
Lösgodis.

Ogillas:
Nack- och ryggont.
Midmonthbrokeness (nytt ord och det är mitt).
Inte för att jag är pank än, men kom tillbaks om några dagar.
Spara?
Nej fyfan vad tråkigt!

I fredags slog jag huvudet i något lägre än marken.
Det måste varit när jag föll från mina höga hästar.

Gosh, massor har säkert hänt men jag har inget att skriva om.


HANNA JANSSON, KOM HEM!
Eller åtminstone låt mig bo i Paris med dig.

Sista jobbdagen för den här vecka idag. Skönt!
Jag kickstartade långhelgen med The Cures 'Friday I'm In Love' på bussen och regnet kändes helt plötsligt inte lika jobbigt.

Lite jobbigare var att jag shoppade hudvård för tusen spänn igår. Japp, tusen.
Kanebo, mina  vänner.
Fast de hade ju ett sånt erbjudande där man får ett helt paket med grejer på köpet när man handlar för med än en viss summa. Och de grejerna var värda 900 bara de.
Buy one get on free är the shit, jag säger ju det.
Så nu har jag ansiktsklet som räcker i ett år och är helt fantastiskt bra. Jag hade nämligen en monstervän på kinden som nästan försvunnit efter två användningar. TVÅ!

Crazy.

Idag
Flyttade Hanna till Paris (oui oui, mon dieu, baguette, bonsoir osv).
Inleder jag en halv jobbvecka.
Börjar Ramadan, tror jag.
Är första officiellt den första höstdagen. Och det känns i luften.

Jag älskar hur jag blir som människa på hösten. Borta är sommarflummet och allt vad volanger heter. Borta är illaluktande brun-utan-sol-hets orskad av en regnig semester. Längst bort är kravet på att man ska vara på så jävla bra humör bara för att det är varmt.

12:00
Nu ska jag ut på lunch, fortsätter om ett tag.

13:27
Tillbaka. Jag köpte två t-shirts, en jätteliten grå och en enorm svart med en ficka längst ner. Samt NYLON, äntligen!
Nog om det, mer om mig.
 Det finns fler Anna än jag kan komma på just nu.
Och mest av alla gillar jag den här. För på hösten blir jag mer disciplinerad, strukturerad, jag tänker klarare och listigare om man så vill.
Jag kan kicka tillbaks och låta min hy bli sådär vit som den egentligen ska vara och spara massor av tid på att slippa hitta på ursäkter till varför jag klär mig helsvart idag igen. Jag kan ta upp min vana att utstuderat beta av bibliotekets engelska avdelning pärm för pärm, men bäst av allt; det dags att börja känna sig lite mer...ond.
Lite mer apokalyptisk, lite mer lou reed, lite mer kär i mig själv, lite mer sömnbrist, lite mer cigg och kaffe.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är ingen hippie. Det där sommarhumöret som alla snackar om har aldrig funnits i mig. Visst är det fint att sitta på en klippjävel, men inte mer än en timme annars får jag klåda. Jag får nästan aldrig som jag vill på sommaren, därför älskar jag höst.
Och därför, pojkar och flickor, kommer jag att gå runt med attiydproblem fram till den första december. Då tar nämligen julstämningen över.

När vi ändå är igång, i onsdags var jag sådär svennigt full på krogen. Förmodligen odräglig as fuck. I lördags var jag först astaggad och sedan lagom blasé på å2. Har kommit fram till att det egentligen bara finns en enda klubb jag gillar här i stan. Mest för att jag kan sjunga med i låtarna de spelar och för att den känns som en hemmafest som gick käpprätt åt helvete. Det enda som fattas är ett badkar att hångla i.