detta fält måste fyllas i
Arrangerat
Utplacerat
Ditplanterat
Schabloniserat
Jag såg en tjej igår med min frisyr från förra sommaren. Nu är det helt plötsligt cutting edge, hippt och allt sån skit. Allt är så jävla stylat hela tiden, t o m fulheten är fejkad.
5
Jag hade strumpbyxor under mina tights, stickad tröja över min stora skjorta, skinnjacka, pälsväst, indianskor, sockor, halsduk, vantar och mössa såklart. Det var fredagkväll och jag väntade på bussen i över 20 minuter. Vägrade promenera i all snö. Min buss gick ju inte dit heller så jag var såklart tvungen att byta på stan, och jag kom fram nästan en timme senare än vad som var meningen. Jag var så sjukt nervös. Så pass att jag var tvungen att stanna utanför porten och andas djupt några gånger innan jag gick in.
Det här var ett halvår sedan (cirka) och allting var så nytt att hade jag tvekat för en tiondels sekund så hade det halkat ur mina händer.
Jag är inte nervös längre; har inte varit det på länge. Jag går så fort jag kan uppför trapporna nu.
Dröjer mig kvar nära. Längtar när jag går. Tänker på när jag är ifrån.
Jag älskar dig, helt enkelt.
gah
way too many
Det är för mycket rundgång i huvudet just nu. Jag önskar att jag hade Professor Dumbledores minnessåll (nörd, jag vet) och kunde dra en tanke i taget ur tinningen. Se dem från ett klarare perspektiv lite senare.
Jag läser vuxensagor om kvällarna, på gammaldags engelska med ord jag aldrig hört talas om förut. Tanken var att jag skulle koppla av med de här sagorna men istället ger de mig mer att tänka på. Jag borde inte klaga för säkerligen betyder det att det är bra skit jag läser. Nu kan jag inte lägga ner dem för det är bara kassa deckare jag slutar läsa mitt i.
Det var inte ens det här jag skulle skriva om egentligen. Du ser.
En födelsedagspresent (eller fyra) borde inte vara ångestframkallande, men jag förstår inte varför man inte bara kan önska sig en enda liten sak? Det behöver inte vara en specifik produkt ens. Det räcker att peka åt ett område av saker. Jag skulle vilja vara säker på att åtminstone EN sak blev rätt! Får ont i magen när jag tänker på det.
Jag vill göra det perfekt, aldrig med skavanker eller misstag. Jag vill inte riskera att stå framför någon och vilja sjunka genom jorden. Då struntar jag hellre i det helt och hållet.
Det gäller allt jag gör.
Nu vill jag gråta lite, men det är av helt andra anledningar.
things on mah brrrain
love him to pieces
Egentligen hade det inte med saken att göra, jag ville mest bara berätta getinghistorian, jag tänkte ju på hur otroligt mycket jag älskar honom. Och hur fin han är när han inte vet att jag tittar på honom.
some neat stuff
Bra skit just nu:
- Hotshots! Var har ni varit i hela mitt liv? Jag sänkte fyra på raken i lördags.
- Solskenet.
- Alla underbara sommarplaner.
- Min blekrosa blazer.
- Emil. Världens bästa Emil.
- Sovmorgnar.
frustration
Tack för mig.
oh, shit
Men imorgon är det onsdag och jag har varken min man eller min serie. Man vänjer sig så fort vid saker, och jag saknar hans beröring så mycket att det bränns någonstans.
Vilket sentimentalt inlägg, förlåt, det är feromonstorm i mig just nu.
Jag ser dock fram emot torsdag; jobbdagar går alltid snabbare och dessutom ska det bli väldigt spännande. Nästa vecka har jag två till dessutom.
Du?
Sen, när jag har en ekonomi som inte bygger på csn eller liknande och vi har berättat allt om varandra för varandra, då gifter vi oss va?
Den här kärleken har tagit över mig helt och hållet.
alter ego pt.2
Nu vill jag berätta om ett annat av mina alteregon; det bor en amerikan i mig. Beviset på detta är att tre av de absolut godaste sakerna att äta som jag vet är skitstarka, kladdiga kycklingvingar, ännu kladdigare baby back ribs och fläsksvål. Eller porkgrinds som det kallas i US of A. Helst vill jag inta samtliga på en veranda när det är sjukt varmt ute medans jag dricker blaskig öl eller iste.
Oh! Ett till bevis är att Dolly Parton är en av mina absoluta favoritsångerskor ever.
Dolly Parton – Joshua - Single (2002 Remaster)
deal with it
Något i den stilen.
Det är sjukt kvavt i den här lägenheten alltså. Jag svettas som en serb.
Eller, vänta nu..
nostalgia
Flera gånger i veckan cyklar jag förbi min gamla högstadieskola, Gideonsbergsskolan, och flera gånger i veckan vill jag svänga in och parkera cykeln. Det känns fortfarande som att jag ska dit och ha lektioner, som om det vore det mest naturliga i världen. Jess har ju redan lagt upp mailet så jag låter bli, men den här sommaren stänger Gidde för gott. Läggs ned. Byggs om till lägenheter.
Det är på våren jag saknar det extra mycket; köpa yoghurt i kafeterian på förmiddagsrasten, bildlektionerna när man fick sitta utomhus och måla (jag och Jessi var de enda i klassen som "bara" fick G i betyg), mitt skåp som hade ett lite skevt lås, vilja ha Crocker-linnet man köpt i helgen på sig direkt på måndagen, ryggsäckarna vi bar alldeles för långt ner över rumpan och ett jeansmode man skrattat sig fördärvad åt idag.
Jag vet att våra vänner som inte gick på Gidde suckar och himlar med ögonen när jag och Jess pratar oss varma om gamla minnen, jag klandrar dem inte, men en epok går i graven här. Vi snackar, trots allt, om stället där jag spenderade de 3 bästa åren av mitt liv.
zombie
Men vad ska jag göra 21:18 en tisdagskväll då? Mannen är borta till slutet av veckan, jag har inget plugg kvar etc etc. Kontentan är att så fort solen gått ner har jag inget att göra. Absolut inget.
Jag skulle tagit mina stora hörlurar med hem till mamma för nu vill jag lyssna på musik.
bara till dig
pic: le love
åh.meh.
Jag saknar dig läskigt mycket. Imorgon. Jag vet.
always at 10:30
Det är inte på morgonen jag vill sätta på mig fina kläder och måla läpparna fuschiarosa. Det är nu.
Halv tio. Inte en timme tidigare.
Jag behöver lite sydeuropa i mina vener snart känner jag. Behöver få äta middag halv nio och ta en cappucino ungefär precis nu. Jag är inte gjord för ett liv som stänger 19:00 och 16:00 på lördagar.
34646,785
Det finns inget jag hellre skulle vilja än att bara ta mig bort från allting just nu. Aldrig mer ägna er en tanke, aldrig mer känna att banden står mig upp i halsen, aldrig mer känna någon annan än mina egna misstags biverkningar.
Allt det här känns så omöjligt att jag vill kräkas.
way back when
Foto: Sabina Hannila.
Det känns jättekonstigt att det här är jag för snart 2 år sedan. Jag är mig så lik men ändå så annorlunda.
Har för mig att jag precis hade gjort världens snyggaste vurpa när S knäppte den här bilden..haha.
Sabina om du ser det här så kan du väl skriva din hemsida i kommentarerna så länkar jag den! Jag har tappat bort adressen, sorry.
then/what?
Man kanske skriver fyra meningar, raderar, skriver tre nya och raderar dem med. Fram och tillbaka.
Är det bättre att lägga band på sig själv eller att bara släppa ut allt? Jag har (nästan) aldrig varit den som håller tillbaka med saker, men ibland finner jag det så fruktansvärt nödvändigt.
Fast det kanske finns tillfällen då det är ännu mer nödvändigt att skriva exakt vad du tänker?
