love him to pieces

Jag är medveten om att jag kanske låter tjatig, men just nu sitter jag på jobbet, vi har precis öppnat och det enda jag kan tänka på är Emil. Vi kom hem, efter hans spelning, i lördagsnatt och välkomnades av en tjugo getingar i vardagsrummet. Jag hade lämnat balkongdörren öppen och lamporna i taket hade tänts (fjärrkontroll, grannen kan tända dem).. In kom halva getinglyan som resultat. Vi hade ihjäl tre innan vi insåg att det var lönlöst och åkte hem till mig istället. Igår köpte vi getingspray och var beredda på krig. Fast det behövdes inte för vi möttes bara av en massa getinglik på golvet. De hade självdött.

Egentligen hade det inte med saken att göra, jag ville mest bara berätta getinghistorian, jag tänkte ju på hur otroligt mycket jag älskar honom. Och hur fin han är när han inte vet att jag tittar på honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0