disco2000

Det var vinter, och sådär kallt som du säkert kommer ihåg att det var. Jag minns inte riktigt vad klockan var, men den var alldeles för mycket för jag hade missat bussen. Som vanligt.
Jag hade strumpbyxor under mina tights, stickad tröja över min stora skjorta, skinnjacka, pälsväst, indianskor, sockor, halsduk, vantar och mössa såklart. Det var fredagkväll och jag väntade på bussen i över 20 minuter. Vägrade promenera i all snö. Min buss gick ju inte dit heller så jag var såklart tvungen att byta på stan, och jag kom fram nästan en timme senare än vad som var meningen. Jag var så sjukt nervös. Så pass att jag var tvungen att stanna utanför porten och andas djupt några gånger innan jag gick in.

Det här var ett halvår sedan (cirka) och allting var så nytt att hade jag tvekat för en tiondels sekund så hade det halkat ur mina händer.

Jag är inte nervös längre; har inte varit det på länge. Jag går så fort jag kan uppför trapporna nu.
Dröjer mig kvar nära. Längtar när jag går. Tänker på när jag är ifrån.

Jag älskar dig, helt enkelt.