give it to me

Respekt. Ett ord jag alltid värderat högt och de gånger jag inte lyckats har jag alltid mått väldigt dåligt.
Ändå tycker jag att just respekt är en bristvara. Man tänker så väldigt gärna, och väldigt mycket, på bara sig själv att det liksom inte spelar någon roll vems tår man trampar på.
Att behandla en människa som en disktrasa är aldrig någonsin okej. 

Det var typ bara det.

Förövrigt är jag jävligt sugen på att börja styrketräna. Så jävla läckert det vore att vara ett kraftpaket!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0