disco2000

Det bästa jag vet är det jag gör precis nu. Forma stavelser till ord, till meningar, till stycken. Böja och vända tills jag hittat alldeles nya betydelser och definitioner. Det är en sådan kick att se sina egna ord publicerade, uppmärksammade och citerade att mina fingrar skakar lite bara jag tänker på det. Tidigare har jag haft turen att få tjäna pengar på den här kärleken, jag saknar det så fruktansvärt, men ibland sviker självförtroendet mig och jag törs inte lita på min egen förmåga. Om jag bara fick göra en enda sak i mitt liv så skulle det vara att beröra.
Jag vill att du ska känna mina ord, långt inne i bröstkorgen, och har jag riktig tur så förändrar de dig lite. Jag vill skriva om saker så fina att det får flickors ögon att tåras och pojkar att få dåligt samvete över ingenting. Jag vill få dig att skratta, även om jag inte hör precis när tystnaden i ditt rum bryts.
Allra mest vill jag öppna ögon. Inspirera. Ta någon lite närmare sanningen (vad den än kan vara).

Har du någon gång suttit så tyst och stilla att det enda du kan höra är luften som trycker mot dina trumhinnor? Den känslan vill jag döpa. Jag vill ägna sidor åt minuterna på morgonen när ljuset är sådär krispigt och perfekt, och så bra att du kan räkna hans ögonfransar. Du ser fästet på var och en av dem.
Jag vill raljera om barn som aldrig lär sig hjula och är allergiska mot det bästa de vet; kaniner. Hur de sitter i timmar i sina rum och ritar teckningar av drömdjur som fläckas med förskoletårar.

Jag vill skriva enkla, avskalade satser om världens svåraste sak. Kärlek. Jag vill göra en manual över de 10 000 saker vi gör fel, hur vi sårar, och hur vi kan undvika dem. Jag vill konstatera hur trottoaren löses upp och flyter iväg till ljudet av din sms-signal. Hur det helt plötsligt inte gör något att du får stå och skämmas i kassan på grund av "dålig kontakt med banken" för det är ändå bara ditt skal som är där. Du själv ligger kvar mellan lakanen och spinner ikapp med någon som låser sina fingrar runt dina som om du hade någonstans bättre att vara.

Jag vill berätta om hur det känns att inte längre vilja äta kött. Och om ilskan när du glömt bort att du inte längre ville det. Jag vill hitta på saker också! Storslagna lögner om fältherrar och filmstjärnor.

Det vill jag göra. Bara det.