disco2000

Jag är ingen liten unge, jag behöver inte hyschas eller mästras bara för att det jag säger strider emot dina vanföreställningar.
Det är frustrerande när man vet att man förmodligen är den intelligentaste i rummet, men ändå låter sig tryckas ner pga man utgör en minoritet när alla andra är så självupptagna och ytliga att de knappt lyssnar på sig själva när de ordbajsar. Jag är så van att bli skuffad ut i hörnet att jag knappt bryr mig längre, men jag hatar när alla sitter i varsin bubbla och talar över huvudet på varandra. Din favorit hit och hans bästa det, fuck, det slår mig hur dåligt folk som känner mig egentligen känner mig. Jag bara knäppförklaras för att jag har andra åsikter och sedan är det ingen som bryr sig om att ta reda på något mer. Det är synd att ni inte känner till min kapacitet eller vilka vackra världar jag skapar när jag låser in mig i mina tankar. Skillnaden är bara att jag aldrig tvingar mig själv på någon, omvärlden har en tendens att finna det fruktansvärt irriterande. Något att tänka på kanske?