disco2000

'Don't stamp on those flowers...' Why say that? Had he not parted with the words, "Don't stamp on those flowers', I wouldn't have. It just wouldn't have occured to me. I might have stamped on one to make an example of it. But in the sentence, 'Don't stamp on those flowers', the word 'don't' is feeble, impotent and easy to ignore. Whereas 'STAMP ON THOSE FLOWERS' has a real linguistic verve; 'stamp on those flowers' could be a slogan, catchphrase, a banner under wich nations could unite. So the moment he shuffled out of view, all old and friendly, I stamped on them flowers. I stamped 'em till there was naught but mush, till they were but a memory of flowers; I stamped with a ferocity that meant that flowers everywhere would never again  feel safe. It was floral 9/11.'

Jag läser Russel Brand's självbiografi My Booky Wook. Ja, den heter så, My Booky Wook.
Aldrig i hela mitt liv tror jag att en bok har fått mig att skratta så mycket, samtidigt som jag gråter lite på insidan. Dels för att jag känner igen mig i vissa delar (som i stycket ovan, föga smickrande, men det är lite så jag funkar) och dels för att snubben verkligen varit nere på the lowest of low en rad gånger. Och jag har inte ens kommit längre än hans 20nånting år (mind you att han verkligen börjar med dagen då han föddes, I'm not a slow reader).

Jag vet inte om jag ska bli kär eller förtvivlad. Så jag blir lite både och. Som vanligt.