disco2000

Den senaste tiden har jag märkt att jag har svårt för att släppa taget och bara roa mig. Svårt för att leva mig in. Jag hoppas, och tror, att det bara är en fas. Faktiskt så känner jag att det börjar spricka lite i kanterna. Som islossning, ungefär. Fast om du skulle se mig stå lite halvreserverad på ett dansgolv eller sitta lite i min egen värld bakom en öl någonstans så, snälla, dra mig inte i armen och härja om att jag ska rycka upp mig. Jag har alltid haft problem med folk som säger åt mig vad jag ska göra. Det får bara motsatt effekt.


Idag erbjuds det film, kåldolmar och döda möss. Bäst att göra sig redo!