disco2000

Det är fyra veckor sedan jag skrev ett inlägg baserat på cykeltankar, gamla minnen och dagar som aldrig verkar komma, ändå känns det som att det var igår. Hur fantastiskt är det inte att medan man fokuserar på en miljon andra saker, och inte bara klockan, så slår man samtidigt ihjäl all den tid som stod ivägen för en. Fyra veckor. En månad. Ibland känns fem år som en dag för mig. Som att en sida bakåt i almanackan påminner mig om nationellt prov i svenska för åttondeklassare och friluftsdagar. Och visst smakar en Solero bäst på en cykelbana mellan Skallberget och Rocklunda, där man går fnittrandes med sin bästis och tjuvlyssnar på nyfunna basröster. Jag blir alltid varm i minnescentrat när jag ser en flock 15åringar på väg någonstans klockan tio på morgonen. Jag hoppas att de förstår att världen är deras och tar vara på sena kvällar vid cykelställ och lekplatser. För  tiden springer ifrån en och snart lämnar man in deklarationer och funderar över vilka man ska rösta på i EU-valet.

På tal om tid har jag snart ingen kvar. Dags att duscha och sedan träffa Sandra.

XOXO. HAHAHAHAHA!