disco2000

På något sätt blev jag utkastad från min egen verklighets centrum.
Och fann mig som gjord för ingen. Om mina illusioner inte var skapta för mig,
vem skulle då leva ut dem?
För alla ska veta att mina onyktra försök inte ens tog mig halvvägs. Jag trodde att du var min landningsbana (som att få ner en JAS på en fotbollsplan) och min slutstation (men jag hör inte hemma på dina gator).
För att göra en kort historia lång tänker jag på det varje dag. Din obetydlighet är en fällande paragraf, min vän,
jag är inte din anslagstavla att lämna avtryck på.