disco2000

Jag har blivit så trött på att anstränga mig.
Och känner mig bortglömd i ett hav av vänner.
Jag fryser inomhus och inombords. Västerås är täckt av dimma,
även på stjärnklara nätter.
Våra andedräkter ångar ut ur luvor och halsdukar. Lokomotiv.
Full fart fram emot något. Ingen har brytt sig om att fråga efter vägen.
Det är svårt att hålla någon i handen på ett dansgolv.
Någon kommer alltid emellan och innan du vet ordet av står han stilla i takt med någon som inte är du.
Så du snurrar runt och springer till den du vet står med öppna armar.
Fast under lysrören känns allt fult och motbjudande. Du vill aldrig mer äta, dricka eller dansa för den delen.
I bästa fall står kollektivtrafiken och väntar. Kasta fram en tjuga och göm dig i dina hörlurar.
Förmodligen är elementet nedanför sätet det varmaste du kommer att få känna ikväll. 
Ingen jackficka att placera din hand i. Så vi väntar tills vi inte behöver dem.