disco2000

Jag skulle ge vad som helst för en bit friterad kyckling just nu.
Vad.Som.Helst.
Det är konstigt, för förut kunde jag inte få nog av sötsaker. Mitt sockerbehov var genom taket och jag blev ond om jag inte fick åtminstone lite socker varje dag. Sedan gick jag cold turkey och bara slutade med socker.
Förmodligen det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag gillar fortfarande godis och sånt, men jag har inget behov av det. Jag känner inget sug.
Baksidan av det här är att min kropp istället utvecklat ett nästintill sjukligt saltbegär. Salt, stärkelse, flott (friterad mat).
Med jämna mellanrum skriker min mage efter sådant, det blir allt jag kan tänka på och gissa om jag blev glad när salt och vinäger chipsen kom tillbaka till affärerna. Salt, syra, potatis, allt på en gång.
Jag dränker mina sallader i vinäger och citron.
Hur gick det här till?
Mina smaklökar har blivit galna, det måste vara så. T o m surkål låter frestande i mina öron.
Det bästa är ändå friterad kyckling från Thai Fastfood. Det måste vara den bästa jag någonsin ätit.
Tyvärr har jag absolut inte råd att äta ute just nu, så det kommer dröja innan jag kan vräka i mig den igen.
Fast å andra sidan ska jag till Thailand och där lär det ju finnas deep-fried stuff i överflöd.

Jag vet inte varför jag skrev såhär mycket om mitt saltbehov.
Det är en timme kvar till lunch och jag är ruggigt hungrig. Kanske därför.