bangersandmash

Igår lagade jag middag hemma hos Sandra till henne och Mackan. Och Sandras familj såklart, annars vore jag ju astaskig. Jag finner det otroligt tillfredsställande att bjuda folk på mat och ser framför mig hur jag som gammal blir exakt som min mormor. "Ta mer! Du äter ju ingenting!" det blir mäktigt fan, jag ska ha minst 5 pers på middag varje dag.

Nu är jag fruktansvärt sugen på ett Happy Meal till lunch, så jag tänker fira min nästa sista dag på jobbet med ett sånt. Fira kanske är fel ord. Jag kommer att sakna det, men ska det centraliseras så ska det centraliseras och det finns verkligen inget jag kan göra.
Finanskrisen suger så jävla hårt.
Hade jag tagit studenten ett år tidigare så kanske jag hade pluggat nu. Då hade jag sluppit undan det här, fått en freeride liksom.
Men det löser sig. Det gör det alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0