disco2000

Idag stog jag för andra dagen i VLT's reception tillsammans med Emil och lärde mig saker. Det är inte speciellt svårt och vi gör inte så mycket. Allra minst jag för Emil är lite som en dagispojke som inte lämnar ifrån sig datorn. Quit hoggin' you bastard!! Haha, nejdå. Han ska faktiskt stå där mycket mer än vad jag ska. Imorgon flyttar jag upp till Kundcenter på andra våningen (till mitt skrivbord hosthost).

Jag var rätt glad hela dagen på jobbet dessutom. Gick och log för mig själv hela tiden. Det kan ha berott på jordgubbarna vi blev bjudna på, men allra säkrast var det något annat som låg bakom.
För av någon anledning började jag dagdrömma sådär hyperintensivt. Du vet när man nästan ser det framför sig, som att det hände på riktigt? Så.
Alla som gått in på VLT vet hur snurrdörrarna ser ut. Hela dagen fantiserade jag om att den där karln skulle komma ingåendes genom de dörrarna. Inte av någon speciell anledning, han skulle bara komma in och säga hej och mitt hjärta skulle ticka som en palestinsk buss.
Tänk så fånig jag är.
Men tänk dig själv att du inte ens har telefonnumret till den du tycker om. Och att han aldrig hör av sig.
Och att du hört orden jag fått höra. Fast de skriver jag inte här.

Nu tror en del säkert att den där karln och han jag skrev om i förra inlägget är en och samma.
Så är inte fallet!