Up to date
Vad är det här egentligen?
Är det värt att slösa tid på? Ännu viktigare, är det värt att slösa min tid på det?
Jag har aldrig varit förtjust i saker som hänger i luften eller abstrakta fraser som ska lugna mina tankar. Jag blir nervös av suddiga gränser, jag blir verkligen det.
Till och med att skriva det här känns helt onödigt för vad spelar något för roll egentligen?
Det här är inte en deppression bara uppgivenhet.
Oavsett vad kan jag bara bestämma över mig själv. Jag kan bara styra mina egna tankar.
Så vad spelar det då för roll om jag delar med mig av mig själv?
Jag kan ändå inte påverka så som jag vill, för alla andra kommer att uppfatta mig annorlunda. På sina egna sätt.
Ligger det någon mening i att ge sig själv till någon om ingen annan kan förstå mig som jag gör?
För precis som att jag inte kan styra någon annan borde ingen annan kunna styra mig.
Ändå känns det så... Och om jag känner så måste alla känna så.
Isåfall går vi runt och kontrollerar varandra omedvetet.
Det jag antar att jag ville komma fram till var;
Det kvittar vad jag tycker, tänker eller känner,
du kommer ändå aldrig att kunna förstå mig som jag vill att du ska göra.
Då finns det ingen poäng i att ens försöka.
Är det värt att slösa tid på? Ännu viktigare, är det värt att slösa min tid på det?
Jag har aldrig varit förtjust i saker som hänger i luften eller abstrakta fraser som ska lugna mina tankar. Jag blir nervös av suddiga gränser, jag blir verkligen det.
Till och med att skriva det här känns helt onödigt för vad spelar något för roll egentligen?
Det här är inte en deppression bara uppgivenhet.
Oavsett vad kan jag bara bestämma över mig själv. Jag kan bara styra mina egna tankar.
Så vad spelar det då för roll om jag delar med mig av mig själv?
Jag kan ändå inte påverka så som jag vill, för alla andra kommer att uppfatta mig annorlunda. På sina egna sätt.
Ligger det någon mening i att ge sig själv till någon om ingen annan kan förstå mig som jag gör?
För precis som att jag inte kan styra någon annan borde ingen annan kunna styra mig.
Ändå känns det så... Och om jag känner så måste alla känna så.
Isåfall går vi runt och kontrollerar varandra omedvetet.
Det jag antar att jag ville komma fram till var;
Det kvittar vad jag tycker, tänker eller känner,
du kommer ändå aldrig att kunna förstå mig som jag vill att du ska göra.
Då finns det ingen poäng i att ens försöka.
Kommentarer
Trackback